Diabetesförbundet har deltagit som patientföreträdare i Programrådet för diabetes arbete med att ta fram det första nationella vårdprogrammet för insulinpump och kontinuerlig glukosmätning för vuxna. I arbetet har även professionen deltagit. Utan att vara juridiskt bindande så är programmet tänkt att tillämpas i landets landsting och regioner och där ge vägledning vid förskrivning av tekniska hjälpmedel.

Enligt Lena Insulander stärker det nya vårdprogrammet avsevärt patientens ställning genom att livskvalitet finns med som övergripande mål, samt innehåller nya indikationer som inte enbart fokuserar på medicinska data.
− Det innebär att patienten måste göras mer delaktig i beslutet om att få pump eller kontinuerlig glukosmätning då helheten och andan i texten är att ta hänsyn till patientens upplevelse, och möjlighet till ökad livskvalitet till följd av hjälpmedlen, säger Lena Insulander.

Vårdprogrammet listar kriterier för förskrivning av insulinpump, CGM och FGM. Förutom välkända indikationer som återkommande hypo- och/eller hyperglykemi eller för högt HbA1c, så ska nu till exempel även beaktas ökade möjligheter till fysisk aktivitet utan negativa effekter som känningar. Rädsla för hypoglykemi samt patienter som frekvent testar blodsockret ska också kunna få tillgång till CGM/FGM.

Det innebär att flera indikationer för att få pump eller kontinuerlig mätare är kopplade till livskvalitet, och inte grundas enbart på medicinska underlag vad gäller till exempel blodsockernivåer.

Diabetesförbundet har länge drivit frågan om att livskvalitet ska vägas in när bedömningar om tekniska hjälpmedel görs, och med det nya vårdprogrammet stärks patientens ställning.
− Med den expertis som deltagit i arbetet och det gedigna kunskapsunderlag som ligger till grund för vårdprogrammet så blir det svårt att gå emot det. Det utgör också ett bra verktyg både för patienter och för våra regionala diabetsföreningar att använda när det gäller att ställa krav på vården, säger Lena Insulander.